Läste precis boken Mindfulness i hjärnan av Åsa Nilsonne, som jag verkligen kan rekommendera.
Mindfulness i hjärnan (Nilsonne, 2009) beskriver hur man kan träna upp och rikta sin uppmärksamhet i olika situationer och därmed ta kontroll över sitt beteende. Detta förklarar hon genom att ge ett situationsexempel där en person i olika stadier i sitt tränande beter sig på olika sätt. Boken fösöker koppla samman neuropsykologin och psykoterapeutisk mindfulness, varav den senare har sina rötter inom Buddhismen och skiljer mellan den icke-styrda medvetenheten och den styrda medvetenheten som regleras på olika platser i hjärnan, vilket också neuropsykologin bekräftar (!) Ett av de mest klockrena exempel författaren ger, beskriver hur man ska ta kontroll över sitt handlande i en hotande situationon:
”Nu har min vänstra hjärnhalva försökt att blixtsammanfatta läget på sitt vanliga lite ängsliga sätt. Ska bli intressant att se vad som händer om jag låter den få lite mer tid på sig.”
Ja, det låter ju sunt att tänka på det sättet i en stressad situation, och om fler behärskade denna teknik skulle vi med all säkerhet se en minskad mängd konflikter i världen. Men frågan man ställer sig är om man verkligen skulle klara av mitt i en situation som man upplever som hotande, bara kan stanna upp och dra detta citat till minnes. Måste erkänna att jag starkt ifrågasätter detta. Men för att spinna vidare på träning och Buddhister, så kunde man läsa i senaste Illustrerad Vetenskap (Nr 3/2010, s. 46) om de Kinesiska munkarna som klarar av att stå på ett finger (!). För att möjliggöra detta konststycke krävs tydligen att lederna är exakt rakt över varandra, vilket kräver mycket teknik och fysisk träning (..Jasså?! Verkligen?!). Skulle gissa att det krävs en hel del viljestyrka med, förmodligen har de nytta av sin Mindfulness träning här.
Eftersom det nu är möjligt att stå på ett finger, så ska det väl även vara möjligt att ta kontroll över sin hjärna kan man ju tycka, frågan är dock vilket av dessa moment som är lättast att genomföra ? Min icke kvalificerade gissning skulle vara fingerståendet, eftersom det endast kräver en persons inblandande, situationen blir ju mer komplicerad ju fler som är involverade och som sagt, sannolikheten att man i en extrem situation när någon kommer mot dig med ett järnrör i handen, stannar upp och funderar över hur din vänstra hjärnhalva förtillfället arbetar är ju inte så stor.
/Eliotte
