Sexuellt våld; ”Trädgrenar trycks upp i underliv.”

Deltog i en arbetsmarknadsdag på universitetet häromdagen, där vi fick höra ett flertal tidigare studenter prata om hur arbetsmarknaden ser ut och hur dem hade gått tillväga för att få jobb. Var väldigt intressant och givande och gjorde så man fick upp ögonen för sina mål igen. Det är lätt hänt att man tappar bort sina mål bland alla kurser och all litteratur…Hursomhelst så berättade en av de tidigare studenterna som arbetat i Kongo om hur hon fått höra de mest vidriga historier om hur män, kvinnor och barn blivit våldtagna som en del i krigsföringen i landet. Eftersom jag inte tidigare hört så mycket om den här typen av våld valde jag att titta lite närmare på det när jag kom hem. Detta är en del av vad jag hittade:

Katrine Kielos skrev artikeln ”Värsta platsen på jorden för en kvinna” om det sexuella våldet i Kongo i Aftonbladet 2009-04-29: 

”Ungefär var tredje kvinna i Kongo har våldtagits. Enligt UNICEF är hälften barn. Trädgrenar trycks upp i underliv. Yttre och inre könsorgan förstörs med bajonetter.”

Webbadress: http://www.aftonbladet.se/wendela/article5020472.ab  (Accessed: 2010-03-08)

I artikeln ”Kvinnornas räddare lever på hoppet” i Svenska Dagbladet den 29 januari 2009, skriver man om chefskirurgen Denis Mukawege som arbetar på Panzisjukhuset i Demokratiska republiken Kongo och som de senaste fem åren, varje år tagit emot 3 600 personer som blivit utsatta för sexuellt våld. Mukawege ger flera exempel olika livsöden:

”Den första patienten som kom till mottagningen hade blivit våldtagen av rebellstyrkor. Soldaterna hade också skjutit sönder hennes bäcken med ett gevär.”

”Det knackade på dörren mitt i natten och helvetet inleddes. Händer bakbands. Gruppvåldtäkter i skogen, inför barnen, ovanpå den förtvivlade maken. Utsatthet, tortyr, hiv, mentala minnesbilder som aldrig tvättas bort. Och så skammen. Skammen som leder till total ensamhet och utfrysning.”

” Det var en kvinna som var gift med en pastor och hade flera barn. Alla var hemma när rebellerna trängde sig in i deras hus. Soldaterna våldtog kvinnan framför hela familjen. Hennes make och två äldsta söner försökte hindra dem, men dödades. Hennes två döttrar kidnappades och blev slavar hos gärningsmännen. Tre söner lämnades kvar hemma och mamman kom till mig när hon upptäckte att hon var gravid med någon av sina våldtäksmän.  Hon ville ha kvar barnet, hon sa ”det är ju inte barnets fel”. Men sönerna vägrade ta emot henne med bebisen. Hon vädjade till mig att jag skulle förklara för dem att det var soldaterna som var skyldiga, inte barnet. Men de kunde inte lyssna. Du kan förstå hur många likadana trauman det finns i Kongo.

”De systematiska våldtäkterna började när den rwandiska hutumilisen gick in i Kongo-Kinshasa efter folkmordet i Rwanda 1994 och för varje år ökar de i omfattning – och i grymhet. Våldtäkter används som strategi i krigföring för att tortera och förödmjuka. Genom det sexuella våldet förstör förövarna familjer och hela samhällsstrukturer. ”

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/kvinnornas-raddare-lever-pa-hoppet_2387795.svd (Accessed: 2010-03-08)

Systematiskt sexuellt våld

Män i uniform, det vill säga den nationella armén, polisen och andra väpnade grupper, ofta från Kongos grannländer, är skyldiga till de allra flesta fallen. I de områden där konflikten avmattats ser man dock ingen tydlig minskning av antalet offer för sexuellt våld. Tvärtom noteras en ökande andel civila förbrytare.

Det förekommer enligt Denis Mukwege fyra typer av sexuella övergrepp: enskilda våldtäkter, gruppvåldtäkter, våldtäkter där offren tvingas våldta varandra och våldtäkter där olika föremål används för att sarga kvinnans underliv. På sista tiden har vittnen berättat om hur soldater hällt flytande plast i dem för att totalt deformera alla funktioner.

Kvinnor som utsatts för sexuellt våld får inte bara fysiska och psykiska men, utan blir även offer för stigmatisering och förskjuts ofta av sina män och familjer. För många är det omöjligt att återvända till ett normalt liv.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/kvinnornas-raddare-lever-pa-hoppet_2387795.svd (Accessed: 2010-03-08)

Läkare Utan gränser skriver på sin hemsida 2009-02-04 om att läget för den civila befolkningen i östra Kongo-Kinshasa är oförändrat trots att många menar att läget numer är stabilare.  

”  Våra patienter berättar de mest brutala historier om barn som tvingas döda sina föräldrar eller människor som brinner inne levande.”- Luis Encinas, fältkoordinator för Läkare Utan Gränser.

” De tog ut dem i gräset och avrättade dem, en efter en. Ingen skonades, varken barn, bebisar, gravida kvinnor eller äldre. Fler än 60 människor dödades.” -enda överlevande ögonvittne berättar.

http://www.lakareutangranser.se/Events/Kongo-Kinshasa-Hor-folkets-rost-fran-kriget/ (Accessed 2010-03-08)

..Och som om detta inte vore nog så skrev Aleksander Gabelic, ordförande i Svenska FN-förbundet i Dagens Nyheter i går, i artikeln ”Så kan Wallström stoppa FN-anställdas sexuella våld” om att FN- personal på Haiti och i ett flertal afrikanska länder bl.a. just Kongo begått övergrepp mot barn och kvinnor.

”Flera gånger under 2000-talet har såväl FN som frivilligorganisationer och medier slagit larm om övergrepp begångna av FN-personal i fält.”

”..och har enligt rapporterna utnyttjat kvinnor och barn i utbyte mot säkerhet, utbildning och transporter.”

Webb adress: http://www.dn.se/opinion/debatt/sa-kan-wallstrom-stoppa-fn-anstalldas-sexuella-vald-1.1057306  (Accessed 2010-03-10)

 

/Eliotte

Ligger det möjligen något i de Buddhistiska Lärorna?

Läste precis boken Mindfulness i hjärnan av Åsa Nilsonne, som jag verkligen kan rekommendera.

Mindfulness i hjärnan (Nilsonne, 2009) beskriver hur man kan träna upp och rikta sin uppmärksamhet i olika situationer och därmed ta kontroll över sitt beteende. Detta förklarar hon genom att ge ett situationsexempel  där en person i olika stadier i sitt tränande beter sig på olika sätt. Boken fösöker koppla samman neuropsykologin och psykoterapeutisk mindfulness, varav den senare har sina rötter inom Buddhismen och skiljer mellan den icke-styrda medvetenheten och den styrda medvetenheten som regleras på olika platser i hjärnan, vilket också neuropsykologin bekräftar (!) Ett av de mest klockrena exempel författaren ger, beskriver hur man ska ta kontroll över sitt handlande i en hotande situationon:

 ”Nu har min vänstra hjärnhalva försökt att blixtsammanfatta läget på sitt vanliga lite ängsliga sätt. Ska bli intressant att se vad som händer om jag låter den få lite mer tid på sig.”

Ja, det låter ju sunt att tänka på det sättet i en stressad situation, och om fler behärskade denna teknik skulle vi med all säkerhet se en minskad mängd konflikter i världen. Men frågan man ställer sig är om man verkligen skulle klara av mitt i en situation som man upplever som hotande, bara kan stanna upp och dra detta citat till minnes. Måste erkänna att jag starkt ifrågasätter detta. Men för att spinna vidare på träning och Buddhister, så kunde man läsa i senaste Illustrerad Vetenskap (Nr 3/2010, s. 46) om de Kinesiska munkarna som klarar av att stå på ett finger (!). För att  möjliggöra detta konststycke krävs tydligen att lederna är exakt rakt över varandra, vilket kräver mycket teknik och fysisk träning (..Jasså?! Verkligen?!). Skulle gissa att det krävs en hel del viljestyrka med, förmodligen har de nytta av sin Mindfulness träning här.  

Eftersom det nu är möjligt att stå på ett finger, så ska det väl även vara möjligt att ta kontroll över sin hjärna kan man ju tycka, frågan är dock vilket av dessa moment som är lättast att genomföra ? Min icke kvalificerade gissning skulle vara fingerståendet, eftersom det endast kräver en persons inblandande, situationen blir ju mer komplicerad ju fler som är involverade och som sagt, sannolikheten att man i en extrem situation när någon kommer mot dig med ett järnrör i handen, stannar upp och funderar över hur din vänstra hjärnhalva förtillfället arbetar är ju inte så stor.

 /Eliotte

Migrationsverket – Hur tänkte ni här??

Svenska Migrationsverkets val av utplaceringsplatser för nya flyktingar är under all kritik! Bara senaste veckan har Migrationsverket valt att placera ut ett flertal småbarnsfamiljer, i en mycket liten ort i Småland.

Till en början kanske detta inte låter så illa, men om man då tillägger faktum; en fyrbarnsfamilj, med barn i blöjåldern, tvingas bo i ett rum och kök, där våningssängar täcker väggarna från golv till tak. Närmaste (och enda !) affär som finns i byn är en matbutik, men de säljer inte blöjor. Nästa möjlighet för familjen att skaffa blöjor är då att ta sig 1,5 mil till nästa by, men någon information om vart nästa by ligger och hur de förväntas ta sig dit ges inte.

Hur tänkte då Migrationverket här? Att de nyinflyttade flyktingarna bara ska ta på sig skorna och vandra i valfri riktning tills de når nästa by? För bussförbindelserna är klart bristande, dock finns tillgång till skolbussar, men det hjälper ju föga i den här situationen. Familjerna har heller inte någon tillgång till andra fortskaffningsmedel, för information om vart man kan få tag i begagnade cyklar och bilar ges inte. Förväntas då  flykting familjerna gå dessa kilometer?(..å ja, det hände senast i veckan !) Visst, på sommaren kanske det kan ses som ett rimligt alternativ, men det är vinter i Sverige nu ! 

Kanske var tanken från Migrationsverkets håll att de skulle fråga sig fram, eller att de med hjälp av sina grannar skulle få hjälp att ta sig till affärer i närliggande byar? Situationen kompliceras ytterligare  av att man som ny i ett land inte har något socialt nätverk och att grannarna inte nödvändigtvis talar samma språk, då de till stor del består av svenskar samt flyktingar från andra länder.  Engelska är i det flesta av fallen inte att tänka på, däremot kan många av de nya flyktingarna tyska, men det är ju inte fullt så vanligt att alla svenkar talar detta språk flytande.  Tilläggningsvis ligger byn mitt ute i skogen, att vattnet fryser är alltså inget ovanligt under vinterhalvåret, vilket kanske inte är någon optimal situation när man inte kan förmedla sig ordentligt och alltså inte kan få hjälp med problemet.

Kulturskillnaderna gör sig ständigt gällande i detta lilla samhälle, vilket visar sig tydligt i vissa av flyktingfamiljernas handlande. Att bara öppna dörren och gå rätt in till sin granne och öppna kylskåpet för att, helt enkelt ta det man behöver är inte någon ovanlig företeelse !

Det händer även att vissa av flyktingfamiljerna bryter sig in i grannarnas garage eller villor för att stjäla fälgar, cyklar, handukar, lakan mm. Men för att förtydliga ytterligare, det stjäl vardagsföremål, saker som man normalt skulle kunna köpa i en affär om man hade tillgång till en sådan då vill säga. För vem skulle frivilligt riskera att bli utvisad till de konfliktdrabbade land man just kom ifrån på grund av stöld av gamla använda handukar och en begagnad  BH? Situationen hade alltså inte behövt inträffa om Migrationsverket hade gett tillräckligt med information till flyktingfamiljerna om vart man kan införskaffa de samma.

Sammanfattningsvis leder i många fall migrationsverkets handlande till att familjerna har svårt att integreras i det svenska samhället.

/Eliotte